Martins Hockeyblogg

 

12 matcher kvar av årets SHL 2014/2015 och Djurgården är fast förankrat i bottenskiktet bara poäng från ett nytt mardrömskval och nedflyttning. DIF hamnade där i skiten till slut när det ska avgöras. Igen.

 

Alla belackare och DIF-hatare därute ser ut att få äckligt rätt.

 

ALLA experter eller i alla fall de mest namnkunniga som vi alla känner till i media tippade DIF absolut toksist. Men där är man inte ännu, Modo Brynäs och Djurgården kommer få kämpa livet ur sig för att slippa mardrömmen.

 

Problemet är bara att för just Djurgårdens del så ser det ut som att man redan är där i tankarna för spelet senaste matcherna har varit rent av tamt och lamt. Man inledde serien på ett blekt sätt där man stod och väntade på egen blå och hoppades att motståndarna skulle göra misstag. Det gick sådär, DIF skapade i stort sett ingenting framåt men så hände nåt efter 10-15 omgångar, DIF vågade gå framåt och skapade helt plötsligt massor med chanser och tog några viktiga segrar. Men de senaste tiotalet matcher är man tillbaka där man började bara det att rädslan för att misslyckas och hot om kval och annat börjar sätta sig i laget vilket är sjukt jobbigt att se.

 

Jag skrev på twitter för någon vecka sen att laget är där man var säsongen 2012 då man trillade ur. Man spelar stabilt fram till första baklängesmålet sen helt plötsligt börjar man fega, spela väldigt ängsligt men framförallt inte tro på det man gör.

 

Jag undrar ändå varför, vad det beror på, från ganska stabilt till väldigt blekt och tamt?

 

Powerplay - En spelform som DIF när man spelat i SHL allt som oftast tillhört toppen i, är man bland de sämsta, eller man var sämsta laget i serien ganska länge. Tränare Särkijärvi verkar dock inte förändra något för att förbättra just den spelformen och lagets resultat framåt blir ju lidande, många matcher kunde avgjorts för DIFs del där men istället är man riktigt dåliga i spelet fem mot fyra. Absolut värdelöst om man tänker att man ska klara sig kvar i SHL, kanske t o m ta sig vidare efter play in eller spela en kvartsfinal lite senare. Fast det känns otänkbart med tanke på hur det ser ut. Kvalseriehybrisen börjar sätta sig i DIF-spelarnas skallar och det syns alldeles för väl.

 

Det ena leder väl till det andra då DIF är tredje sämsta lag i boxplay. Det ena tar väl ut det andra..

 

Tittade på dagens match mot Luleå men efter 0-2 hängde många skallar i DIF-lägret, uppgivna och tomma blickar på många. Precis som senast mot Leksand då man föll 1-4. Det är pinsamt, man skäms.

 

Det här är så fruktansvärt jobbigt för alla känslor från senaste eländet 2011/12 börjar rulla upp i skallen.

 

Mardröm.