Martins Hockeyblogg

 

Det här är det första jag kom att tänka på när jag nåddes av nyheten för en stund sen att Jimpa kliver av. Det här är ett otroligt startkt minne. Det var påskafton 2010 och SM-semifinal hemma på Hovet mot Linköping, DIF låg under med 0-2 inför tredje perioden, man kvitterade och matchen gick till förlängning där ett kokande rött hav på Hovet får jubla när detta händer, Jimpa helt fri med Fredrik Norrena och en dragning i sidled, mål och matchen är avgjord, 2-0 i matcher för DIF.

 

Det var då, men idag så kom då beskedet, inte helt oväntat, att Jimmie Ölvestad slutar och därmed är vi en stor hockeyprofil fattigare. En legend, en kämpe, en hjälte och så älskad av oss Djurgårdsfans. Inget mer "Åhh Jimmie Jimmie" kommer eka framförallt på Hovet. Det är en stor förändring som väntar DIF i vinter utan våra kanske mest namnkunniga spelare såsom: Kristofer Ottosson, Fredrik Bremberg, Christian Eklund och nu alltså Jimmie Ölvestad. Men på nåt vis kanske det var på tiden. DIF kan inte leva på de här spelarna hur länge som helst. De har alla passerat sina bästföredatum så det är bara att inse att nu är det den nya generationen som gäller.

 

Mitt första minne av Jimmie Ölvestad var när han var junior och lyftes in i DIFs A-lagstrupp till säsongen 1998/1999. Men det var först under säsongen efter med Hardy Nilsson i spetsen som Jimmie presenterade sig på allvar med sitt fysiska spel som torped. Han jagade, tacklade och fullständigt tröttade ut motståndarlagets försvarare gång på gång. Men Jimmie kunde mer än tackla och var även delaktig i det offensiva spelet. Det finns ett par minnesvärda mål under guldåren 00-01 som jag minns särskilt, två viktiga mål mot semifinalen mot Luleå 2001, det första där han tar fart från egen zon och rundar försvaret och stänker upp pucken i taket bakom Jarmo Myllys. Det andra när han kliver in framför kassen och bokstavligen trycker in avgörandet i sudden death. Det är de här grejerna som man kommer minnas namnet Jimmie Ölvestad för, det hårda fysiska spelet, Jimmie var i många år den spelare som tacklades mest i  Elitserien och fick namnet: Tacklingskungen. Men Jimmie kunde även kliva fram och göra viktiga mål, samtidigt som han med sin spelstil alltid visade stort hjärta och en oerhörd vilja.

 

 

 

 

 

 

Fler minnesvärda klipp med Jimpa!

 

 

 

 

 

Reportage från Hockeykväll 2010