Martins Hockeyblogg

Klickade precis ner Viaplay efter att ha sett Djugården bli nollade i Västerås. Känns overkligt.En snabb titt i tabellen och man blir allt annat än glad.

 

Det har gått sju matcher in i årets hockeyallsvenska och mitt kära Djurgården gör allt annat än imponerar.

 

Inte helt oväntat. Lika lite som jag trodde DIF skulle dominera i kvalserien, lika lite trodde jag DIF skulle vinna lätt i varje match i inledningen. Men jag var nog inte beredd på att man skulle prestera så dåligt som man ändå har gjort. Med laget man har på pappret ska man vara med i toppen känns det som men allvaret tog DIF i slutet på första matchen när man tappade ledningen mot Almtuna och sånär förlorade. DIF spelade bra i den matchen långa stunder men när baklängesmålen föll så sprack oron och osäkerheten igenom och det var sånär att man tappade tre poäng i den matchen. När man sedan åkte ner till Ljungby för andra matchen i serien hade man väl förhoppning om poäng. För inget lag åker till Sunnerbohov och hämtar tre poäng. DIF ledde visserligen men Troja vände på tre minuter och sen var DIF ett slaget lag. Väldigt förvånande att man inte orkade vända. Spelmässigt försökte man men spetsen, det där lilla sista som är avgörande fanns inte där.

 

Hemma på Hovet ska DIF egentligen äga och domdera och även andra hemmamatchen slutade med seger mot "ärkerivalen" Södertälje och det kändes genast lite lättare och man hoppades på att DIF skulle bygga upp en vinststreak på minst två matcher. Men spelet går upp och ner i det som följer, bortamatch mot Mora och underläge med tvåmål blev ledning med tvåmål och man såg ut att gå mot tre sköna poäng. Mora lyckade äta ikapp och även vinna matchen på straffar.Tungt och bittert.

 

DIF Hockey har sedan dess vart upp och ner. Eller mest ner känns det som. De kommer inte ner i serien som ett Elitserielag utan ett föredetta Elitserielag som inget lag har respekt för. Annars brukar de lagen ha respekten med sig men ändå ett jagat byte. Tyvärr så har inte DIF kunnat dra den fördelen i början av serien utan man får slita i varje byte i match efter match för att vinna.

 

Serien är ändå femtiotalet matcher lång men efter bkott sju kamper har DIF Hockey redan osmickrande fyra förluster. Målet för laget lär väl vara Kvalserien åtminstone men de kommer bli ett rent helvete att nå dit. Jag tyckte innan seriestart att minst trea i serien måste man sätta som krav på ett ex-elitserielag. Fast ju fler matcher man ser så sänker jag nog garden och säget att allt annat än sjunde plats och playoff är ett stort och brutalt fiasko.

 

På onsdag väntar Karlskoga hemma. Hujeda mig, det kan gå precis hur som helst.

 

 

 

 

DIF torskar mot Oskarshamn. Känslan när jag läste det satte ju rubriken på detta inlägg. Var på väg hem från jobbet efter härliga tretton timmar där och knapprade in på texttv. 0-3. Va? 0-3. Kom hem och koncentrerade mig på att laga mat o käka istället för att följa matchen.

 

DIF har 12 spelare från förra säsongen med rutin. Fast idag spelar det ingen som helst roll när man ser resultatet och framförallt tabellplaceringen: NIA, två placeringar under playoffstrecket. Det är för dåligt. Riktigt uselt.

 

En sak är säker. DIF är på samma ruta som när man åkte ur kvalserien. Man är livrädda att torska och man spelar darrigt och osäkert under många stunder av matcherna. Det började redan för ett par matcher när man tappade ledningar i matcherna och man såg hur oron för att göra misstag lyste igenom. Jag menar förlust mot Oskarshamn och Troja är helt under isen. Så är det bara.

 

Tro dessutom inte att Douglas Murray och Patric Hörnqvist kliver in som några frälsare i laget. DIF Hockey måste komma minst sjua för att säsongen inte ska ta slut. Just nu tror jag DIF kommer få ett rent ....... för att nå dit.

 

Tung kväll.

 

 

Äntligen en ledare som säger att det är fel och inte okej att förlora. Den senaste tiden så har det vart för mycket att stå och tycka det är okej att förlora för vissa grejer ändå var bra. Förlorar man så är det ALDRIG ok. Det är vinst och tre poäng som gäller och den mentaliteten måste vara stenhård. Bättring till imorgon. Vi vill inte börja säsongen med att sätta enorm press direkt för att man halkar efter på grund av dåliga insatser.

 

Jag sa det från början. Inget lag åker till Sunnerbohov och hämtar poäng. Det krävs kanske lite mer än vanligt och det visade ju sig idag. David Åslins 2-1 var riktigt snyggt men sen tycker jag Pickard bjuder på 1-1. Precis som han gjorde mot Almtuna när de gjorde 3-2 i  slutet. Lite tveksamma ingripanden. Enligt rapporter hade DIF inte mycket att komma med i första men var bättre och ledde rättvist sen i andra. Sen klantar man till det och ett par försvarsmisstag gör att man förlorar matchen. Trist och det hade krävts poäng idag. Det är viktigt att få en bra start i Hockeyallsvenskan och det har ju Troja fått med två raka segrar. DIF kommer få det jobbigt i vinter den saken är ju klar, det gäller att vänja sig vid ladorna runt om i landet samt det klimat som är där. Fast det är långt ifrån glamour och fina arenor så månste man prestera och spela bra och vinna annars kommer det bli jobbigt. Sjukt jobbigt.

 

 

 

 

 

 

 

Det blir en kortis här, precis hemkommen efter över tretton timmar på jobbet. Nytt rekord tror jag. Nåväl imorgon smäller det, imorgon gäller det. Imorgon börjar jakten och den långa och tuffaste vägen tillbaka för DIF Hockey. Almtuna IS gästar Hovet och jag är säker på att Djurgårdsfamiljen står enad och revanschsugna för att göra allt för att hjälpa DIF Hockey mot många segrar.

 

Jag har längtat redan sen pucken slogs i mål av Bergenström i Leksand och Tegera Arena. Imorgon är det match och det är DJURGÅRDEN som spelar. Det spelar ingen roll vilket lag eller vilken serie just i det ögonblicket. Nu är det igång och nu....KÖR VI GUBBAR!

 

Imorgon är Funday - GAMEDAY - TAGGA!!!

 

 

 

Hej alla mina hockeybloggsälskare! Ni tappra stackare som gått in här varje dag den senaste tiden för att se om jag skrivit eller lagt ut nåt nytt att läsa. Sanningen är den att jag har fått heltidsjobb sen en månad tillbaka så när man väl kommer hem ibland efter diverse planeringar, kurser och möten så är klockan sent så det är bara att laga mat, äta och gå och lägga sig. Det är en liten omställning för min del helt klart, det var några år sedan men det är gott med jobb. Man måste vara tacksam för ett jobb idag.

 

På torsdag drar i alla fall äntligen hockeyn igång på fullaste allvar när både elitserien och allsvenskan drar igång. Jag har längtat hela sommaren trots att vi eller mitt Djurgården trillade ur. För jag är säker på att DIF är ordentligt revanschsuget. Dock kommer DIF vara ett jagat lag, alla! precis alla kommer vilja slå Djurgården denna säsongen. Jag tror och hoppas att Djurgården kommer dra stor fördel framförallt på hemmaplan, på Hovet där Järnkaminerna kommer ge absolut allt i alla hemmamatcher för att höja sitt lag. Det kommer bli tufft att komma till Hovet så är det bara. Men sen ska man vara väl medveten om att DIF inte kommer vinna varje match och att svackor kommer komma, att t.ex förlora mot Troja borta eller Asplöven och Tingsryd och de andra bonnalagen. Men då gäller det att vara ödmjuk och utgå från grunderna och spela sitt spel, tro på vad man gör i match efter match.

 

Tre dagar kvar.

 

LADDA - TAGGA - DJURGÅRDEN HOCKEY

 

 

 

Det har tagit ett par dagar att få ihop ett vettigt inlägg om bortgångne hockeymålvakten Stefan Liv. Här kommer ett litet inlägg om hur jag upplevde Stefan.



Den här låten har fastnat för evigt - "Det är dags att gå hem" Stefans eget skrivna låt som han här sjöng på guldfesten 2004.

Det var en konstigt obehaglig känsla jag fick när jag läste att ett ryskt hockeylag hade varit med i en flygkrasch och att det var laget som Stefan Liv spelar i. Först tänkte jag att det nog inte skulle vara så allvarligt som det skulle visa sig. Strax därefter förstod jag med all sannolikhet att Stefan måste varit med på planet. Det var ett par saker som tyvärr redan där talade för det: Det var premiär dagen efter i KHL mot Minsk och Stefan hade hållit nollan i tre matcher bara nån vecka innan i en träningsturnering. Han var ju värvad dit som en förstekeeper så varför skulle han inte varit med, det fanns inga bullentiner dagarna innan om att han skulle vart skador eller nåt annat. Men ett par timmar senare kl. 17.22 kom pressmeddelande från svenska utrikesdepartementet i Moskva att Stefan Liv var med på dödsplanet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
* * * En sak är redan nu säker och Stefans tröja nr 1 måste upp i Kinnarp Arenas tak! (Skrev detta dagen innan HV gick ut med beslutet)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Ett av de första och starkaste minnena av Stefan Liv är när han blev uttagen till Landslaget Tre Kronor tidigt i karriären och fick frågan om det finns någon gång han stressar upp sig för han verkade så lugn i målet, varpå Stefan svarar: " - Ja det är väl när jag kör bil i såna fall" Ett typiskt Stefan-svar. Han svarade rätt ut, raka svar och precis efter hur han var som person. Det var det som var charmen med Stefan och det är inte konstigt att folk tyckte om honom och minns honom starkt.

" - Fin blogg du har"
Det plingade till på Skype, meddelandet var från Stefan Daniel Liv.
En annan sak som gör att jag kommer minnas Stefan är att vi hade personlig kontakt genom att vi båda bloggade om hockey och på så sätt följde varandras bloggar. Vi addade varandra på Skype och hade lite kontakt därigenom lite då och då och sista gången vi snackade var i februari. Då hade Stefan vart inne och läst mitt inlägg från när jag var hemma i Rydaholm och vi hade ordnat klack för RSK i hemmamatchen mot Diö. Han tyckte det såg häftigt ut. Vi snackade dagen efter och jag frågade om han inte hade lust att göra ett inlägg som gästbloggare och det tackade han ja till men det skulle dröja för han var ganska upptagen just då. Det var det sista jag hörde ifrån honom. Det känns otäckt konstigt att läsa våra konversationer och veta att han inte finns bland oss längre

Stefan Liv mot Viktor Fasth, ASK-HV
Jag minns också en juniormatch i Alvesta ishall i slutet av säsongen 2005. ASK:s juniorer skulle möta HV71s dito, för att storebroder Chris Nybeck gått från ASK till HV. Nu skulle Chris komma hem och möta lillebrorsan i ASK. HV ställde Stefan Liv i kassen och Alvesta fick låna en målvakt av Tingsryd: det var inte vem som helst heller: Viktor Fasth, numera känd målvakt i AIK. Matchen slutade 1-0 till ASK och Fasth höll nollan, Liv fick släppa en puck bakom sig. Men det jag minns efter matchen är när ASK-klacken och Lunkan Boys som de kallade sig skanderade: Vi vill se Stefan dansa varpå Stefan svarade med att dansa och rulla, han showade precis som inför HV-klacken. Jag menar vilken målvakt hade gjort det för motståndarlagets klack? Inte många ialla fall och Stefan var en sån människa som älskade att bjuda på sig själv om folk ville det.


V i l a  i  f r i d  S t e f a n !


The show must go on!

Idag går alla tankar till Stefans familj.

Stefan du kommer alltid vara saknad MEN aldrig glömd.