Martins Hockeyblogg

Det har tagit ett par dagar att få ihop ett vettigt inlägg om bortgångne hockeymålvakten Stefan Liv. Här kommer ett litet inlägg om hur jag upplevde Stefan.



Den här låten har fastnat för evigt - "Det är dags att gå hem" Stefans eget skrivna låt som han här sjöng på guldfesten 2004.

Det var en konstigt obehaglig känsla jag fick när jag läste att ett ryskt hockeylag hade varit med i en flygkrasch och att det var laget som Stefan Liv spelar i. Först tänkte jag att det nog inte skulle vara så allvarligt som det skulle visa sig. Strax därefter förstod jag med all sannolikhet att Stefan måste varit med på planet. Det var ett par saker som tyvärr redan där talade för det: Det var premiär dagen efter i KHL mot Minsk och Stefan hade hållit nollan i tre matcher bara nån vecka innan i en träningsturnering. Han var ju värvad dit som en förstekeeper så varför skulle han inte varit med, det fanns inga bullentiner dagarna innan om att han skulle vart skador eller nåt annat. Men ett par timmar senare kl. 17.22 kom pressmeddelande från svenska utrikesdepartementet i Moskva att Stefan Liv var med på dödsplanet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
* * * En sak är redan nu säker och Stefans tröja nr 1 måste upp i Kinnarp Arenas tak! (Skrev detta dagen innan HV gick ut med beslutet)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Ett av de första och starkaste minnena av Stefan Liv är när han blev uttagen till Landslaget Tre Kronor tidigt i karriären och fick frågan om det finns någon gång han stressar upp sig för han verkade så lugn i målet, varpå Stefan svarar: " - Ja det är väl när jag kör bil i såna fall" Ett typiskt Stefan-svar. Han svarade rätt ut, raka svar och precis efter hur han var som person. Det var det som var charmen med Stefan och det är inte konstigt att folk tyckte om honom och minns honom starkt.

" - Fin blogg du har"
Det plingade till på Skype, meddelandet var från Stefan Daniel Liv.
En annan sak som gör att jag kommer minnas Stefan är att vi hade personlig kontakt genom att vi båda bloggade om hockey och på så sätt följde varandras bloggar. Vi addade varandra på Skype och hade lite kontakt därigenom lite då och då och sista gången vi snackade var i februari. Då hade Stefan vart inne och läst mitt inlägg från när jag var hemma i Rydaholm och vi hade ordnat klack för RSK i hemmamatchen mot Diö. Han tyckte det såg häftigt ut. Vi snackade dagen efter och jag frågade om han inte hade lust att göra ett inlägg som gästbloggare och det tackade han ja till men det skulle dröja för han var ganska upptagen just då. Det var det sista jag hörde ifrån honom. Det känns otäckt konstigt att läsa våra konversationer och veta att han inte finns bland oss längre

Stefan Liv mot Viktor Fasth, ASK-HV
Jag minns också en juniormatch i Alvesta ishall i slutet av säsongen 2005. ASK:s juniorer skulle möta HV71s dito, för att storebroder Chris Nybeck gått från ASK till HV. Nu skulle Chris komma hem och möta lillebrorsan i ASK. HV ställde Stefan Liv i kassen och Alvesta fick låna en målvakt av Tingsryd: det var inte vem som helst heller: Viktor Fasth, numera känd målvakt i AIK. Matchen slutade 1-0 till ASK och Fasth höll nollan, Liv fick släppa en puck bakom sig. Men det jag minns efter matchen är när ASK-klacken och Lunkan Boys som de kallade sig skanderade: Vi vill se Stefan dansa varpå Stefan svarade med att dansa och rulla, han showade precis som inför HV-klacken. Jag menar vilken målvakt hade gjort det för motståndarlagets klack? Inte många ialla fall och Stefan var en sån människa som älskade att bjuda på sig själv om folk ville det.


V i l a  i  f r i d  S t e f a n !


The show must go on!