Malin Roos eminenta krönika om Stefan Liv efter den tragiska olyckan
Malin Roos krönika, publicerad den 9 september i Expressen och på Hockeyexpressen.se
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
HV71-legenden Stefan Liv - Vila i frid.
Det var inga vackra kullerbyttor, men han gjorde dem.
Han kunde inte sjunga, men sjöng ändå.
Skämten saknade nästan alltid poäng.
Stefan Livs död har rivit ett hål stort som Vättern i Jönköpingsbornas hjärtan.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
HV71-legenden Stefan Liv - Vila i frid.
Det var inga vackra kullerbyttor, men han gjorde dem.
Han kunde inte sjunga, men sjöng ändå.
Skämten saknade nästan alltid poäng.
Stefan Livs död har rivit ett hål stort som Vättern i Jönköpingsbornas hjärtan.
Min bror är världens bästa, men han är inte en man som strösslar med känslor i onödan.
- Men Malin, han kanske bara har irrat bort sig på flygplatsen. Hamnat bland bagaget eller nåt. Fan Malin! Han var ju sån.
Han var ju sån, Stefan Liv.
Knashärlig, lite yr, sävlig så till den grad ibland att man hade önskat en sån där skruv på ryggen för att speeda upp honom. Men likväl, en "skön musch", som man säger hemma i Jönköping.
Gick man på Östra Storgatan en långlördag och träffade Stefan Liv, så morsade man.
Stötte man ihop med honom på "Karlssons" om natten, så var han kung i baren visserligen, det blir man i en stad som Jönköping med tre SM-guld. Men han var aldrig dryg, eller "beddo" som man säger i stan.
För Jönköpingsborna och alla smålänningar med hjärtat i hockeyn, var Stefan Liv "the boy next door", en polare.
Man behövde inte ha gått i samma klass i Norr a hammar eller blivit bjuden på hans barns dop, för att känna att man kände HV-målvakten.
Han gjorde ju oss så stolta.
Fick oss att känna oss med i matchen.
Jönköping har tre fotbollslag som så länge jag minns har harvat och fajtats i andra-tredje division, det är en ständig lokal kamp om vilket av de tre man håller på.
Men det är HV 71 som är laget.
Alla bryr sig och tycker om stans hockeylag.
Det brukar framhållas att Jönköping är ett kristet näste och jag som född och uppvuxen där skulle säga att det är en större synd att inte kunna hänga med i "Owe Thörnberg, skjut som satan, rätt genom nätet och ut på gatan", än att inte kunna rabbla evangelisterna i Nya testamentet.
Hockeyn är religion - Och Stefan Liv lyckades bli profet i sin egen stad
I går meddelade HV:s klubbdirektör Peter Eklund, på en mycket svart presskonferens, att Livs tröja kommer att hängas upp i taket i Kinnarps Arena, och att ingen annan spelare i HV någonsin kommer att vara nummer "1".
Det är bra och rätt, samtidigt som det känns för jävligt.
Det var ju inte meningen att han skulle bli legend nu!
30 år ung.
Man kan och ska så klart inte värdera människoliv, men som en av alla kompisar jag har pratat med de senaste två dagarna, konstaterade: - Det finns ingen som kunde dö som är större i Jönköping än Stefan Liv. Frågan är om någon så stor har dött sen Dag Hammarskjöld.
Med tanke på likheten i själva döden, känns ju det lite träffande...
Mitt bästa minne av Stefan Liv var när Tre Kronor hade slagit Finland i OS-finalen i Turin 2006.
Den kylslagna italienska natten darrade av triumf och segerfesten hade bara börjat.
Fotograferna flockades kring Sudden, Foppa och "Lidas" och jag och Stefan Liv hade hamnat lite i bakgrunden för att beskåda spektaklet.
Plötsligt log han genom de där smala springorna.
- Fan, vad stort att få vara med ändå. Nu skulle de se oss i Jönköping!
Han var inte Peter Forsberg, NHL-hjälten som hade flugits in för att frälsa en nation, han var inte Nick-las Lidström, som med ett jätteskott i krysset frälste en hel nation.
Just den här gången hade han faktiskt inte stått mer än en match.
Men han var med.
Och vi VAR stolta som varenda kyrktupp i Jön-köping.
I morgon ska jag hem till min barndoms stad. När jag har hurrat för en fin femåring, ska jag ta svängen förbi Kinnarps Arena.
Jag tänder ett ljus för Stefan Liv, som alla andra i stan.
För att det känns så självklart.
Kommentarer
Trackback
