Martins Hockeyblogg

Det är dags och lufta lite igen angående mitt DIF Hockey. Detta lag som börjat säsongen i total misär men sakta sakta men säkert spelat upp sig och klättrat åt rätt håll i tabellen igen men så igår.

 

Vad i hela hälsingland håller de på med?? enorm besvikelse ju längre man följde matchen via telefonen igår. Absolut glad att jag inte såg eländet för då hade ju våran nya tv åkt ut på Kortebovägen alltså. Det som irriterar mig som vanligt i det här läget är när man börjar återfå tron på mirakel, att DIF kan spela bra, att DIF kan vinna och att man kan klättra upp mot toppen så kommer ett sånt här riktigt praktfall pladask stenhårt ner med ansiktet rätt ner i asfalten. Allt man byggt upp psykiskt och mentalt får ju en käftsmäll och självförtroendet som varit svårt skadat sedan förra säsongen orkar ju inte repa sig så många gånger till, i vilket fall tar det tredubbelt så lång tid att repa sig igen.

 

Så klantigt onödigt.

 

Nästa match är Karlskrona borta och redan innan resan ner dit så är det REVANSCH de stora orden redan men efter gårdagens pinsamma insats så är det ju ännu större krav att man måste vinna i Telenor Arena. Jag vill inte ens tänka på hur laget kommer agera efter ännu en mardrömsförlust i Karlskrona.

 

Framtiden för DIF Hockey är så läskig att sia om så det skulle man helst låta bli. Ska man återta Elitserielicens så måste alla i laget överprestera och allt måste bara stämma. Visst det finns en liten chans det gör det alltid fram till slutsignalen men så långt fram vill jag inte titta. Börjar man vinna igen efter debaclet igår så kan det ju helt klart finnas en skaplig chans till ett playoff men som sagt, det är otroligt små marginaler i den här serien där ingen match är lätt, alla slår alla.Det har både Tingsryd och Karlskrona gjort väldigt klart för DIF Hockey.

 

"En match i taget är det vi siktar på" är ett slitet men väl anpassat citat från tränare Tony Zabel ut i TV.

 

Vi börjar där tycker jag.