Martins Hockeyblogg

 

Djurgården Hockey är bara på en mindre smickrande åttonde plats med 34 poäng. X poäng under playoffstrecket. Det är inte godkänt såklart. Inför säsongen så fick DIF en favoritstämpel efter att gått som tåget i European Trophy, en stämpel som jag visste inte skulle hålla så klart. Träningsturnering är en sak men seriespel och resan mot Elitserien är något helt annat på en annan nivå.

 

** Efter 26 omgångar så är det sjätte plats på en playoffplats. Det är ett hårt klimat i serien med tanke på hur det har gått den senaste månaden men DIF har börjat resa på sig i små steg. Trots att DIF börjat skapligt och sakta spelat upp sig men ändå varit så ojämnt med oändligt många kryss i matcherna. Tretton matcher som gått till övertid eller straffavgöranden och på riktigt så har man slarvat eller gett bort hälften av de förlusterna.

 

Med facit i hand hade DIF vunnit hälften av 13 oavgjorda så hade man varit ett topp-3 lag i en bit in i serien. Nu är det helt andra premisser och kris är ett ord som surrar allt mer kraftigt om Djurgårdens IF. SHL känns som ouppnåligt just nu och en direktplats till Kvalserien är väldigt långt bort.

 

Målet för laget är att ta sig till playoff men sanningen är den att det kommer bli spela-med-kniven-på-strupen-matcher. DIF måste ta poäng i varje match som återstår för att nå dit. Det kommer bli stentufft.

 

Såg DIF vinna ikväll och det såg stundtals ganska bra ut och DIF vinner rättvist men ändå en ganska tajt seger då Rögle pressade i slutet. Fem poäng på de senaste två får ses som ett friskhetstecken. Men jag jublar inte högt eller ens så det låter just nu. Det handlar om att ta små steg utan att skryta och det har DIF gjort i skrivande stund.