Martins Hockeyblogg

Djurgården gick nästan i konkurs efter säsongen 2004/2005 så inför säsongen 2005/2006 så hade man en miljon ungefär i spelarbudget och ni som kommer ihåg så var det ett allsvenskt/division ett lag på pappret. DIF var tvugna att göra något så ideen och visionen blev att bygga ett nytt lag med nästan bara stockholmsspelare, samt att man plockade upp tio egna juniorer och blandade med det som redan fanns: Fredrik Bremberg, Nichlas Falk och Kristoffer Ottosson var stjärnorna och de rutinerade spelarna i laget. Man köpte billiga spelare från Stockholmstrakten som sagt och resultatet höll. Det kostade DIF ett missat slutspel samt att det var nära att tappa sin elitserieplats men det höll, väldigt knappt. Säsongen efter så kunde budgeten breddas lite, det tillkom ett par hundra tusen mer att handla för, in med mer stockholmskopplade spelare och ytterligare juniorer plockades upp. DIF tillhörde här ett av lagen som hade mest egna spelare med på isen. Så då förra året så mognade laget till mer än sin kapacitet och resultatet gav ju en SM-final mot HV71.

HV71 har också många egna spelare med och vågar satsa på egna juniorer, idag var det just en artikel om det i tidningen där Fredrik Stillman förklarade HV:s vision är att ha egna förankrade spelare. Bra, riktigt bra. Det märks också i övriga sverige för fler lag börjar äntligen tänka till och VÅGAR äntligen släppa fram sina talanger istället för att köpa in dåliga utlänningar som bara kostar pengar. Jag tror att bidragande orsaker till det här är att A-landslagets resultat inte varit sådär övertygande bra men däremot att våra juniorkronor har kommit upp på en riktigt bra nivå där de kan utmana Kanada framförallt, ett Kanada som är superbra år efter år efter år. Sen har man väl inte missat medias rubriker i tv och tidningar: Niklas Wikegårds uppmaningar i varje hockeykväll och alla andra experters råd i andra mediala sammanhang. Våra juniorer blir allt bättre men det gäller att fortsätta arbetet. Att våga satsa på egna juniorer precis som ett av lagen: Djurgården gjorde under våren/sommaren 2005. Med det vill jag dock inte säga att det var just Djurgården som fick övriga hockeysverige att vakna men att de var ett av lagen som började med den modellen och sen har det spridit sig.

Sen finns det andra lag som var ledande när det gäller egen juniorverksamhet men som inte alls får fram lika många längre:

Modo och Frölunda
Jag tänker då på Modo och Frölunda som hade landets bästa juniorer för ett par år sedan. De är fortfarande bra men det kommer inte upp lika många i deras a-lag känns det som. Frölunda har börjat skaka om i sin A-lagstrupp äntligen men Modo??
Det började med Foppas generation och så höll det på några år fram till strax efter Bröderna Sedin men sen har det inte vart likamånga namnkunniga som blommat ut på samma sätt. Victor Hedman för ett par år sedan visserligen men sen liksom.

Summasummarum: Våga satsa på egna talanger, ge dem chansen att vara med och träna och spela, det är våran gyllene generation som ska leda oss framåt inom ishockeyn!
Klubbhjärtat idag är nästan obefintligt, den enda jag kan komma på i skrivande stund är Johan Davidsson och kanske någon till som fortfarande har hjärtat för klubben kvar.

Det men det  måste var nummer ett före en fet lön i en annan klubb. Det tror jag man kan skapa om man ger en egen spelare chansen ända upp i A-laget. Istället för att spelaren byter lag i junioråldern som också blir allt vanligare. Det är helsjukt egentligen.